måndag 18 juli 2011

ATV Hardcore Summercamp 2011



Rolf Atterling (Terränggruppen) med hjälp från Patricia Nussbaumer (UnderGround ATV) ordnade en riktigt svårslagen ATV träff i Villingsberg mellan Örebro och Karlskoga.
Ni har kanske hört talas om ATV Extreme som gick av stapeln just på Villingsberg tidigare i somras.

Villingsberg är sedan 1943 ett militärt övningsfält med fokus på artilleri och infanteri-skjutningar som i dagsläget används av Försvarsmakten och delar av Örebro Hemvärn.
Även om det mullrade och for en hel del grus och mylla i luften så var det en helt annan typ av "övning" som pågick i helgen. Inga Haubits eller Artillerikanoner.
Nä, nu var det ATV:er av dom flesta märkena representerade som for runt och både kravlade ömsom stormade fram i terrängen.

ATV Stockholm var självklart på plats med 5 representanter som i gemensam trupp käkade upp mil efter mil på E18 i riktning mot Villingsberg under fredagskvällen..
Väl framme möttes vi av ett helt gäng som redan "provsmakat tårtan" och anlänt redan på torsdagen.
Av maskinerna att döma och och enligt historierna från förarna så måste det ha varit en lyckad dag.
Här hade man allt framför sig. Som dagen innan Julafton...


Inkvarteringen var på logement, eller jag skall snarare säga befäls logement så vet ni som kanske är bevandrade inom försvarsmakten vilken standard det innebär.
Vi pratar torkrum, matrum, spolplatser, perfekta sovmöjligheter, duschar och enorma områden att åka på. Det hade även satts upp mecktält och folk hade verkligen tagit med sig det som kan tänkas behövas om något går sönder.
För sönder gick det. Villingsberg tar o ger helt enkelt. Denna gång har vi offrat plast, styrstag, torsionsstavar, ramar, winchar, drivknutar och det som kan strula har strulat.

Men det är som ordspråket säger: Nöden är uppfinningsrikedomens moder. Det har lagats, böjts och fixat för att så snabbt som möjligt vara på hjulen igen.
Boende, frukost, lunch, middag och frukost och cirka 11 300 hektar fick man att ta del av för knappt 300 kr.
Upplevelse per krona kan inte bli bättre.

Det var till att ta del av allas historier och till och med lite film gav oss en försmak av vad denna plats hade att erbjuda.
Sen var det bara att ställa klockan och se till att passa tiden till frukost och obligatoriskt förarmöte.
Rolf var tydlig i sin instruktion och hela skaran, ca 50 personer, delades upp i 3 grupper som höll till på olika platser över det stora övningsområdet.

Området ja.
Hur beskriver man området? På Wikipedia står det så här:
Det karga skogslandskapet, som domineras av 50-årig barrskog, möter här Sydsveriges lövskogar och slättbygder...
...Området utgörs av ett myrkomplex med småsjöar och skogsholmar.

Myrkomplex och höjdskillnader som erbjöd både klättring och gasglada race ute på myren.
Det fanns mils långa grus vägar, bäckar, stigar och en lång kraftledningsgata.
Vidsträckta myrar och sjöar att stanna till vid.
Det fanns sten i terrängen men precis sådär lagom att dom snarare blir ett tekniskt hinder och man får välja spår än att man alltid blir av med halva underredet. Vi höll ett gott tempo på dom leder och spår/stigar vi körde.
Största problemet är att området är så stort att GPS och karta är obligatoriskt för att man inte skall åka vilse, inte ens guiderna hittar överallt. Det här är Sveriges bästa plats för ATV.
Och hur mycket vi än körde så han vi i alla fall inte med allt. Det gick inte på en helg. Helt omöjligt. Och det är BRA.
Dels så blir det inte så nedkört och dels så finns det goda anledningar till att återvända och fortsätta upptäcktsfärden vid annat tillfälle.
Det vi inte han med, men som det talades om var ett skjutfält med gamla stridsvagnar. Det var många som var spända på den platsen, men vi han helt enkelt inte med.
Den godbiten får vi suga på tills vidare.

Men vi gav oss ut i terrängen och det var ett bra gäng vi åkte med.
Det handlar om att ta hand om varandra, stanna upp och vänta på föraren bakom och hjälpa någon som kört fast eller kommit på sne. Kom på sne ja...
Några av höjdskillnaderna var ganska håriga, uppför som nedför.
Jag råkade själv ut för en rullning i en av uppförsbackarna och på det hela gick det bra med både mig och maskinen även om vi båda blev lite skrynkliga efter incidenten. Men då bekände gruppen färg och tog bra hand om både mig och maskin.
Efter en översyn väl tillbaka på Campen för lunch riktades både maskinen och jag till och vi fortsatte äventyret efter en bit mat.

Bra jobbat och stort tack till dom som hjälpte till att ordna med transport och stöd. Känns bra och tryggt att åka med såna människor.
Sen blev det åka och mera åka och sedan efter att alla trodde det var slut för dagen åkte vi en fyratimmars runda till.. 
Det stannades bara för mat, reparation och fylla på bensin. När vi kom tillbaka till logementen var klockan 24:00.



Söndagen startade tidigare, 09:00. Nu vart det massor av friåkning och nya myrar skulle utforskas. Nånstans på vägen hittade vi även till en 500 meter lång vattenkanal man kunde fräsa runt i. Makalöst roligt helt enkelt.
Vi tretiden började folk få nog. Nu började blåsor och ömma kroppar verkligen säga ifrån. Dock var humöret på topp fortfarande. Och det är något som var riktigt bra denna helg, folks attityd och humör. Stämningen var riktigt bra och det märkte man hela tiden, folk hjälpt till i skogarna och lånade ut verktyg och kunnande i meckardepån. Ni alla som var med skall ha en stor klapp på axeln för detta.
Men den största klappen på axeln skall Rolf Atterling ha för att styrt upp detta. Det finns alltid saker man kan förbättra men i detta fall var det så små saker att det inte är värt att nämnas.
För den minimala peng detta kostade och vad man fick tillbaka så tror jag att det är omöjligt att göra detta bättre.



Ni som inte var med har missat en legendarisk helg och man kan bara hoppas på att det anordnas flera körningar på Villingsberg...

Sen kan vi i  ATVStockholm oxå Officiellt välkomna Blytumme i "WinchHora-familjen" och vi alla ser fram emot att få höra "- Nej nej, jag kan själv!" efter detta.
Vi välkomnar och gratulerar till den den senaste av alla Winchbumpers för Renegade, i egen design.


Men...

Här vill jag nu rikta min tacksamhet till ett gäng individer som hjälpte mig en andra gång under denna helg.
På väg hem, straxt utanför Arboga exploderade (givetvis) ena däcket på släpvagnen, och jag tvingades in till sidan.
Pete och Sir Anders var inte många minuter bakom mig och slöt upp bakom för att diskutera situationen.
Lastade av hjulingen och transporterade oss bort 5-600 meter till en vändzon för Trafikverkets fordon för att inte stå så riskfullt till ute på motorvägen.
Det här däcket gick inte att laga på plats, utan behövde ett helt nytt gummi.
Med Pete och Sir Anders väntandes vid min hjuling drog jag iväg till närmaste mack för att leta upp ett hyrsläp.
Blev självklart om dirigerad in till Arboga för att få tag på ett hyrsläp.
Undertiden så anslöt Bobby och Tisa till platsen med Pete och Sir Anders och gjorde vad dom kunde ordna för att hjälpa mig.
När jag väl var tillbaka med hyrd släpvagn så fick jag höra att många engagerat sig i detta och det gör mig både rörd och väldigt glad.

Så jag vill härmed detta utfärda ett Jättestort TACK till alla er: Pete, Sir Anders, Bobby, Tisa, Grothen, Kalle och alla ni i UnderGround ATV som var villiga att hjälpa till när en punkterad ATV-broder står i nödläge längs motorvägen, mitt ute i ingenting (ursäkta Arboga).
Mitt varmaste tack går till er.

Om inte det är engagemang då vet jag inte...

Med ändan blå så vill jag tacka för en jättebra helg och för en Skitbra körning.
För er som väntar så kommer det självklart film på helgens körning inom kort.

ATVStockholm kan fortfarande konstatera att "ATV is the Shit!"





Alla bilder tagna av Sir Anders och text av Brodde och Blytumme

4 kommentarer:

  1. Gryyymt bra skrivet... Nu längtar man tillbaka. Ni har verkligen lyckats fånga den fantastiska upplevelsen som jag tror vi alla kommer att bära med oss i hjärtat för resten av livet.
    Tack för det fina inlägget och tack för att ni är ett gäng grymma ATV-vänner.

    SvaraRadera
  2. En oförglömlig helg som man aldrig kommer att glömma. För mig var det tredje gången jag var ute i skogen med Kawa 750 och man ha verkligen fastnat för detta härliga nöje.. ser redan fram emot nästs körning i denna kaliber. Det är rörande att höra att det finns så härliga o hjälpsamma människor!! Ta åt er all ära!!!! Stoffe

    SvaraRadera
  3. Tänk om det kunde finnas så många människor som körde atv här nere i skaraborg så man kunde få så roliga stunder här med!
    "avundsjuk"
    Kul att följa er här iaf. Sen får man ta sig en åktur ensam på en enslig grusväg :)

    SvaraRadera
  4. Skön läsning. Tack för Er medverkan

    SvaraRadera