måndag 3 november 2014

GGN 2014

Så här ser en klase vinnare ut.
1 Jocke Nordahl
2. Tobbe Källander
3. Johan Hultberg


Så vart det äntligen 1 november! Dags för Gotland Grand National. Första året med med ATV & Quad som tävlingsdisciplin. Tre tappra krigare från ATV Stockholm bokade in sig för att vara med.

Men låt oss backa lite i tiden. Vad gör man innan ett sånt här lopp förutom psykologisk krigsföring på sociala medier mot sin motståndare? Man försöker komma i form på ett eller annat sätt. Det behövs för att köra tre timmar tävling ÄR tungt. Man behöver ha slitit in händerna lite grand, man behöver en grundkondis och man behöver ha några timmar på sadeln innan. Det är såklart inte ett måste men det hjälper avsevärt. Vi hade kört några träningsrundor på egensnickrad slinga i ett grustag för att försöka få till något som kunde likna banan på Gotland. Nu hade vi ju inte hal och vass kalksten att preppa med men ändå. Jag är glad att vi gjorde dom där sista körningarna för att ställa in styret och justera dämparna. Det är de små detaljerna som gör skillnaden om man skall tappa all hud i händerna eller om hojen pallar med det ojämna underlaget. För min del kändes hojen som perfekt.


Fredag:
Så vi packade ihop oss och slog ihop oss med Avesta och Trödje ligan och for över till den beryktade ön. Fort av från färjan direkt vidare till Tofta skjutfält för besiktning. Hjälm, ryggskydd, hoj och licenser skulle visas upp och synas i sömmarna. Allt var ju såklart i sin ordning. Innan har man ju dragit åt all bultar i framvagnen och fettat in allt som skall fettas in.


Besiktningen.

Efter besiktning var det dags för sätta upp tank & mek depå i tankslingan. Man får 3x3 meter per team/person vi annekterade 9x3 meter tillsammans med Trödje och ATV Avesta. Tack för gemenskapen! Det är en bra idé att samköra detta så att man kan dela kunskaper, verktyg och hjälp vid varvningar i form av tankning och ryggdunk. När tälten var på plats med all utrustning var det bara till att återvända till lägenheten vi hyrde för att styra upp den personliga utrustningen.
Nu blandades det energigroggar som vi fyllde våra camelbacks med, fickorna fylldes med torkpapper, glasögonen preppades med tear-offs. Ingen hade ju egentligen nån koll på hur banan skulle se ut och hur blöt den skulle vara.

Lördag:
Upp tidigt som attan, det är ju inte helt optimalt att lägga starten så tidigt men vi var ju inte ensamma tävlingsmässigt den dagen på Tofta. Efter endurotävlingen var det löpning så det blir väl lite snålt om de få ljusa timmarna som finns så det gäller väl att utnyttja det man har. Så det blev till att i okrisktlig tid, 05:30 pallra sig ur sängen, trycka mastig frukost och rensa piporna ordentligt innan avfärd.
Väl på plats gick allt smidigt. Det började kännas i luften att det var adrenalinkick på gång.
Booom! 08:00 gick starten. Tre led, oseedat, placerad efter anmälningsordning. Jag hamnade i andra led och min klubbkompisar i tredje. Quad startade samtidigt något längre fram på samma tid. Riktigt kul att det blandades upp, det gav lite mera action i spåret och det vart en bra morot på att tvåla till dom när tillfälle gavs. Dock med facit i hand vart det nog tvärtom. Men dom var bra draghjälp i alla fall.

Nåväl, kanonen small, folk sprang fram till maskinerna. Jag tror att det totala antalet åkare vart 82 st. Vilket innebär det största deltagandet i en individuell-tävling hittills i Sverige, Det fanns en oro till att det skulle bli massa incidenter i starten likt stora endurotävlingen på två hjul veckan innan. Så jag tog det lite lugnt, starten skulle ju inte vara så viktig sas det.
Men igen med facit i hand så var det nog tvärtom, spåret var brett, men det var svårt och det stal viktig tid de två första varven att köra om för att jobba upp placeringen man tappade i starten. Jag hade varvtider på ca 10:46 när det inte fanns hinder och ca en halvminut sämre när man hade kolonnen framför sig. Så det blir till att vara betydligt mera aggressiv i starten nästa gång. Första varven flöt på jäkligt bra, det var fin disciplin på banan, folk flyttade på sig och körde på riktigt bra.

För mig gick allt helt enligt plan, jag låg på jämna tider, stötdämparna åt upp allt i sin väg, inga känningar i händerna, servot skötte sig perfekt. Banan var helt underbar, lite skog, några backar, sjukt sköna uthopp och smågupp. Däremot hade nån förnöjt sig med att fylla på ett lerhål. Inget big deal, jag och många till hade ju tagit höjd för att skita ner sig. Nätade kylare som skulle motverka att dom vart igensatta. Det skulle visa sig senare att detta lerhål hade en en mera avgörande roll än vad man kunde ana.
Efter en timme började det dugga lätt och jag undrade om jag hade slipat bort allt mönster på däcken. Det visade sig att ryktet om vatten på kalksten var rätt, det blir heeelt sjukt halt. Nu gällde det att planer alite mera, hitta fäste i kanterna i de kurvor där stenen låg blottlagd. Som tur efter några varv när regnet försvann så försvann även halkan.

Allt var ju frid o fröjd och en planerad topp tio var inom räckhåll när jag närmade mig den planerade tankningen. Hojarna drar ju ca 7-8 liter timmen och tanken är ju på 20 liter ungefär så ett depåstopp måste man göra. Detta är ju även ett bra tillfälle att fylla på vatten och byta handskar och glasögon. Ett halvvarv innan jag går in i depå så tänds motorlampan och hojen går ner i limp mode, det skulle visa sig att jag var inte den enda kring 2:10 på en CanAm som fick detta problem...
Kylarna hade blivit igensatta av lervattnet som säkert kunnat spruta igenom nätet jag hade på plats framför kylaren. så det blev till att försöka tvätta rent i depå. En o-ring hade gått sönder i min camelback så jag hade mestadels sugit luft så jag hade sex lite vatten i ryggan och i depå för att tvätta rent. Till nästa år kan ju arrangörerna ta med sig att om man vill ha ett lerhål som publiken kan få se lite plaska i så kan man väl ställa upp en tankbil i depå med massa slangar på som man kan nyttja för kylartvätt. Eller en något längre slinga förbi hålet som man kan ta om man vill slippa skiten. Kan tänka mig att quadklassen kommer uppskatta detta med med tanke på att hålet var nog så djupt på sina ställen så att dom var nog bra nära att dränka sina hojar.

Nåväl efter ett par varv med kylarproblem fick jag till ett slutvarv med min standardtid 10:46 igen, liten egenbevisning på att det var inte mig själv som var orsaken till sämre placering än planerat.

Här går det fort, 28:orna ser ju ut som 30-tummare. Foto: Magnus Thunell




Tobbe Källander i första kurvan vid depå.
Foto: Magnus Thunell


Så jag rullar in arg, nästan gråtandes av ilska på en 15:e plats. Efter någon timmes eftertankeverksamhet så började jag ändå dra lite på smilbanden, det var ju ändå ganska bra ändå, tittar man på vilka tider man skulle ha för topp tre så hade det räckt med ynka 20 sekunders förbättring per varv.
Men det är väl så med motorsoprt, det är så många faktorer som spelar roll, det är du, din maskin, underlag, väder och lite slump, en skopa tur och en vinnarskalle av rang. Ibland funkar det, ibland inte.







Det var många som ville nosa sig in på pallen men fick se den där sorken från Dahlhem Jocke Nordahl segla in på första plats, Tobbe Källander stå på andra plats med händer blodiga utan hud och  guten Johan Hultberg på en hedrande tredjeplats.





Epilog:
Så här några dagar efteråt med lite distans i backspegeln så kan man summera helgen så här:
Det var helt ok arrangerat, riktigt trevligt med flaggvakter som klappar händer och hurrar på, det kändes tryggt att veta att det hela tiden patrullerades av banan med enduroförare på två hjul med walkie-talkies och sjukvårdare konstant stand-by. För att vara en första tävling så tyckte jag att att de flesta bitarna fungerade bra, informationen var ibland kanske lite vag men alla var duktiga på att informera sin medtävlare. Banan var helt underbar, fantastisk kul att köra och snäll mot maskinen.
Blir det förhoppningsvis flera deltagare nästa år så kan man lägga på lite mera längd på banan än de 6,7 km som årets dragning mätte.
Sidan som presenterar varvtider och resultat i realtid är otroligt grymt, nu kan nära och kära följa resultatet på fastlandet till morgonkaffet. Sen fick man ju lite mera erfarenhet till nästa gång, vad man kan förbättra och vad man bör tänka på. Men det kommer jag inte yppa här.

Jag vet att folk tycker att det är i det saftigaste laget med kostnaderna kring detta evenemang. Det är ju lite surt att bli tvungen att teckna Svemo när de flesta tävlingarna brukar köra MHF-U, å andra sidan kan man tänka sig att det är svårt att ändra på med tanke på att det är Svemo på GGN för två hjul och med tanke på deras höga deltagareantal. Sen att deltagare från utlandet även kan vara med är ju ett plus i och med Svemo.

Så här skall det se ut efteråt om man har lite tur med handskar och inställningarna på styret

Men man får se det mera också som en grym helg i goda vänners lag, slå på en dag eller två nästa gång, ta med familjen, se det som en billig semester där man fick köra skiten ur sig, sin maskin och sina kompisar. För det är ju det det är, en billig semester på en alldeles fantastiskt liten ö!

I princip vem som helst kan ställa upp i denna tävling, man behöver inte vara elitåkare för att komma runt med hedern i behåll. Men ju närmare toppen man siktar så krymper marginalerna ordentligt.

Tack till alla arrangörer, tack till stallkompisarna från Avesta, Gävle, Trödje och Stockholm, tack till de som masade sig över dit och hurrade och stöttade som publik. Grattis till alla vinnare, grymt bra jobbat, vi syns garanterat nästa år igen!

Hela resultatlistan med varvtider hittar ni här: http://www.nordicsportevent.se/startlista-2014-nxa
Länk till eventsidan: http://www.nordicsportevent.se/evenemang/nordic-extreme-atv
Länk till Gotlands ATV som medarrangerar: http://www.gotlandsatv.com/
Lokaltidningen rapporterar knapphändigt: http://helagotland.se/sport/default.aspx?articleid=10321673


1 kommentar:

  1. Thanks for the share, love reading your blog.

    SvaraRadera