Mud Nationals 2013

Årets upplaga av Camp Sweden

 ...så efter ett par tre dagar i River run park så bar det vidare till Mud Creek, Jacksonville.
Efter massa logistik och service av hojjarna vilket egentligen gick relativt smärtfritt så hamnade vi äntligen på den plats som de så vänliga ortsborna hade reserverat åt oss. Vilket var skönt med tanke på att det inom några dagar skulle komma ca 15000 fyrhjulsbundna deltagare till eventet.

 

Själva eventet körs ju årligen av Highlifter. Det är om jag inte minns fel deras 7:e år. I år kommer dom även köra ett nytt evenemang i Quadna, Minnesota http://www.quadnamudnationals.com/
Det vore grymt att även kunna åka dit, Minnesota har ju massor av svenskanknytningar från utvandringen på 1800-talet.

Hur som helst, med tanke på körstilen vi har och faktumet att ingen maskin på marknade går helt fri från fabrikationsfel så hade vi nån dag på oss att lapa såren efter åkningen i den första parken. Nu skulle det bytas lite diffar, batterier, damasker, axlar och se till att all utrustning funkade. Helgen närmade sig med stormsteg och det skulle visa sig ganska svårt att få fram delar till hojarna. Nått som kan vara värt att nämnas är ju att ALLA bromsbelägg på Canam maskinerna var slut innan tio timmar. Jag visste att originalbeläggen var usla men att belägg gjorda i balsaträ skulle vara ett bättre alternativ kunde jag aldrig gissa på... Och när elva personer behöver hela uppsättningar bromsbelägg... ja då tryter tillgången helt enkelt.

Man får passa sig så att inte mullvaden snor hojen.

I år vart det väldigt lite kika på tävlingar. Istället vart det till att försöka hitta runt i parken. Och hitta hem igen. Det är ju ett kolosalt område med otroligt många spår och förrädiska surhål. Man kan på riktigt helt försvinna ute i träsket. GPS är en otrolig tillgång om man vill veta riktningen hem igen. Området är ju ca 7 x 5 km, består av wastelands, träsk och platt mark.

Det tar några dagar att komma igenom parken, och mycket beror ju på att man måste vara lite försiktig så man inte dränker hojen helt enkelt. Ett tips är ju att haka på nån annan grupp som får vara offeråkare och kolla djupet åt en.

Däremot finns det vissa delar av parken som är snustorra och skogen påminner mera om den vi är van med, där kan man ligga på lite mera fartmässigt. Tyvärr dammar det ordentligt så det gäller att ha mindre grupper då med mera avstånd.

Vi körde i princip hela parken, något som man inte kunde göra innan 2011. Då behövde man ordentligt med snorkel och lite tur om man ville ta sig fram genom träsken. Numera har man ju anlagt flera nya vägar genom parken så att man lätt skall komma ut till de olika spåren.




Det som är lite absurt är att det är ju så mycket folk ute i spåren så att det bildas köer över broar och andra ställen där man måste köra växelvis. Och man kan bli sittandes i en kö några minuter medans ändlösa tåg av UTVs och fyrhjulingar bara far förbi en.

Som vanligt blev det en hel del festande på kvällarna. Det hör ju till. Det är konserter och ett jäkla partaj som vanligt nere vid den ack så beryktade Sand Pit. Men ni vet ju vad man säger, what happen at Sand Pit goes on youtube... vilket är en sanning med modifikation. Youtube bannade ju som sagt våran film just från Sand Pit. Märkligt. Men ni som vill veta vad som försigår där kan ju alltid kika in på våran Plan-B kanal på Vimeo.


ATV STHLM @ Mud Nats Sand pit 2013 from Ledthumb on Vimeo.



Men såklart blev det lite film från åkandet i Mud Creek också. Det är ju därför vi var där. Så det är bara att sätta sig ner nu och dregla över lite äkta redneck-åka i Texas av tolv lyckliga svenskar
Hoppas ni gillar filmen, gör ni det går ni in bums och delar ut, prenumererar och klickar på alla positiva knappar ni kan hitta!